Kisstofs på jobbintervju 2 och Kisstofs tackar nej till jobb
Igår gick jag på ännu en intervju.
Plingade på dörren och blev insläppt av ett trevlig tjej med stort hår och bra handslag.
Hälsade senare på lite annat löst folk på arbetsplatsen innan chefen tog i hand och direkt efter frågade om jag kanske ville ha kaffe (!!!) BRA första intryck. Hon till och med hällde upp det till mej och med precis rätt mängd mjölk.
Fick sitta i en soffa med bossen och två anställda och gjorde mej beredd på frågor och det fick jag..
Dock inte de jag helst ville ha.
"Så, Kisstofs, vart jobbade du sist och varför slutade du där?"
"Oj, inte alls den frågan jag ville att du skulle ställa men tyvärr blev jag sparkad från förra stället p.g.a ett rekryteringstest efter att han jobbat där i tre år..bla bla bla, fel, fel, fel.."
"Jaså, ja jag har hört om dem, testen, vad fick du för resultat då?"
"Tydligen är jag osäker och omålmedveten."
Där rök den chansen att få jobb.
Jävla M****** som fuckat upp alla mina chanser att få nåt jobb här, vem fan vill ha en osäker och omålmedveten människa??
Intervjun löper på och jag får berättat för mej att det inte direkt finns nåt jobb just där men att det ev. finns platser inom psykvården och personlig assistans om jag skulle tänkas intresserad av det.
Jag trivs direkt på stället och när intervjun är avslutad säger bossen att hon varken kan se någon osäkerhet eller omålmedvetenhet hos mej. Stenen försvinner från bröstet och jag går därifrån med känslan att jag gjort ett mycket bra intryck. Hoppas nu att det finns nåt! Jag får inbokat ett intropass på stället och bossen lovar att ringa så fort hon pratat igenom allt med kollegorna.
(just nu for hjärtat upp i halsgropen, radiotjänst ringde..jag var visst inte hemma)
Väl hemma tänker jag igenom allt med straffjobbet jag fått på förra stället och bestämmer mej för att tacka nej. Jag har fått alldeles för dåliga vibbar av det stället personen. Klockan är redan halv fem men människan svarar ändå. Jag är trevlig och låtsas chockad över att hon svarar trots 7-16 tiden är över och hon får direkt in en kommentar om att hon nog jobbar alldeles för mycket..Guuuu va duktig hon är.
Då jag vänligt men bestämt tackar nej till jobberbjudandet blir hon tvärsur. Hon börjar gå på om hur beeeesviiiiiiiiken hon är på mej och hur mycket tid hon har förlorat bara för att hon hade intervju med mej blablabla. Jag vill såååå gärna kontra med att intervjuerna skulle gå mkt snabbare om hon inte framhävde sig själv i flera timmar utan ist frågade relevanta frågor till den arbetssökande personen men biter mej i tungan och säger att hon nog kommer att hitta nån annan. Hon går på igen om hur besviken hon är (nu är hon inte trevligt besviken utan precis så besviken som en mamma skulle kunna va på sin tonårsdotter) och jag svarar att jag faktiskt inte kan tacka ja då detta jobb iaf inte kommer att leda till något mer och jag är i den positionen att jag måste tänka på framtiden. Hon börjar härja om spetskompetensen som hon ju SAGT kan få in mej som vikarie även i höst. Jag framhäver att det inte verkar speciellt säkert utan mest nånting som hon säger. Jag måste ju veta som jag sert.
Hon börjar igen med ilsken ton beskriva hur mkt värdefull tid jag snott från henne varpå jag svarar att hon kan ju inte räkna med att alla som söker jobbet kommer att ta det. Svaret på det blir att hon inte vill trassla in sig i nån sån diskussion för det kommer ta alldeles för lång tid.
Guuuud vilken människa. Jag är lättad som fan över att jag tackade nej.
Plingade på dörren och blev insläppt av ett trevlig tjej med stort hår och bra handslag.
Hälsade senare på lite annat löst folk på arbetsplatsen innan chefen tog i hand och direkt efter frågade om jag kanske ville ha kaffe (!!!) BRA första intryck. Hon till och med hällde upp det till mej och med precis rätt mängd mjölk.
Fick sitta i en soffa med bossen och två anställda och gjorde mej beredd på frågor och det fick jag..
Dock inte de jag helst ville ha.
"Så, Kisstofs, vart jobbade du sist och varför slutade du där?"
"Oj, inte alls den frågan jag ville att du skulle ställa men tyvärr blev jag sparkad från förra stället p.g.a ett rekryteringstest efter att han jobbat där i tre år..bla bla bla, fel, fel, fel.."
"Jaså, ja jag har hört om dem, testen, vad fick du för resultat då?"
"Tydligen är jag osäker och omålmedveten."
Där rök den chansen att få jobb.
Jävla M****** som fuckat upp alla mina chanser att få nåt jobb här, vem fan vill ha en osäker och omålmedveten människa??
Intervjun löper på och jag får berättat för mej att det inte direkt finns nåt jobb just där men att det ev. finns platser inom psykvården och personlig assistans om jag skulle tänkas intresserad av det.
Jag trivs direkt på stället och när intervjun är avslutad säger bossen att hon varken kan se någon osäkerhet eller omålmedvetenhet hos mej. Stenen försvinner från bröstet och jag går därifrån med känslan att jag gjort ett mycket bra intryck. Hoppas nu att det finns nåt! Jag får inbokat ett intropass på stället och bossen lovar att ringa så fort hon pratat igenom allt med kollegorna.
(just nu for hjärtat upp i halsgropen, radiotjänst ringde..jag var visst inte hemma)
Väl hemma tänker jag igenom allt med straffjobbet jag fått på förra stället och bestämmer mej för att tacka nej. Jag har fått alldeles för dåliga vibbar av det stället personen. Klockan är redan halv fem men människan svarar ändå. Jag är trevlig och låtsas chockad över att hon svarar trots 7-16 tiden är över och hon får direkt in en kommentar om att hon nog jobbar alldeles för mycket..Guuuu va duktig hon är.
Då jag vänligt men bestämt tackar nej till jobberbjudandet blir hon tvärsur. Hon börjar gå på om hur beeeesviiiiiiiiken hon är på mej och hur mycket tid hon har förlorat bara för att hon hade intervju med mej blablabla. Jag vill såååå gärna kontra med att intervjuerna skulle gå mkt snabbare om hon inte framhävde sig själv i flera timmar utan ist frågade relevanta frågor till den arbetssökande personen men biter mej i tungan och säger att hon nog kommer att hitta nån annan. Hon går på igen om hur besviken hon är (nu är hon inte trevligt besviken utan precis så besviken som en mamma skulle kunna va på sin tonårsdotter) och jag svarar att jag faktiskt inte kan tacka ja då detta jobb iaf inte kommer att leda till något mer och jag är i den positionen att jag måste tänka på framtiden. Hon börjar härja om spetskompetensen som hon ju SAGT kan få in mej som vikarie även i höst. Jag framhäver att det inte verkar speciellt säkert utan mest nånting som hon säger. Jag måste ju veta som jag sert.
Hon börjar igen med ilsken ton beskriva hur mkt värdefull tid jag snott från henne varpå jag svarar att hon kan ju inte räkna med att alla som söker jobbet kommer att ta det. Svaret på det blir att hon inte vill trassla in sig i nån sån diskussion för det kommer ta alldeles för lång tid.
Guuuud vilken människa. Jag är lättad som fan över att jag tackade nej.
Kommentarer
Postat av: Maria
Ja jag håller iaf alla fingrar o tår här. Lycka till kompis!
Trackback
